Kent, Håkan Hellström, Melissa Horn, Laleh, Stiftelsen och Regina Spektor. 
Musik som jag lyssnar på väldigt ofta men ändå inte. Musik som får mig att le inombords. 
Oh nu känner jag för att skriva så mycket jag bara kan med en kopp te brevid mig. Skriva långa berättelser eller sitta och rita stora tavlor. Mår bra nu. Eller gör jag det? Skiftar från dag till dag, idag mår jag bra fast vet innerst inne att jag mår skit. Så många beslut som måste tas, blir de till det bra eller till det dåliga? Det vet jag inte förens efteråt. Men frågan är om jag skall lyssna på mig själv och göra det som känns rätt för mig eller om jag kommer sluta som jag alltid gör, det vill säga att jag lyssnar på andra och allt blir kaos? 

Jag vill bara att du ska förstå och släppa mig. Låta mig leva. 
Jag vill att du ska säga hejdå utan några fler förklaringar, vet att det skulle kännas bäst för mig. 
Bättre än om jag säger hejdå till dig, det skulle ändå sluta med att jag ångrar mig. För sådan är jag. Och det hatar jag mig själv för, att jag inte kan se vad som är bäst för mig.